Vad är mänskliga rättigheter?

Raphael Lemkin – Den okrönte hjälten bakom begreppet folkmord

Raphael Lemkin (1900–1959) var en polsk-judisk jurist och författare som kanske är mest känd för att ha myntat begreppet ”folkmord”. Lemkins liv och arbete präglades av hans ihärdiga strävan efter rättvisa och mänskliga rättigheter. Denna artikel undersöker Lemkins betydelsefulla bidrag till det internationella rättssystemet och hans outtröttliga arbete för att skydda mänskligheten från de fasansfulla gärningarna i samband med folkmord.

Uppväxt och utbildning

Lemkin föddes i den polska staden Wołkowysk och upplevde första världskriget och dess efterdyningar. Från ung ålder blev Lemkin nästintill besatt av frågor om religiös och politisk förföljelse. Han var även väl medveten om de antisemitiska pogromer som förekom. Hans tidiga livsintryck formade hans syn på att det var nödvändigt med en internationell lagstiftning för att skydda människor från övergrepp.

Insikten om betydelsen av folkmord kom då Lemkin studerade juridik på universitetet i Lvov. Då hörde han talas om det armeniska folkmordet 1915. Det våld som drabbade minoriteter fick Lemkin att mena att det borde finnas en internationell lag mot tillintetgörandet av etniska och religiösa grupper. Under 1930-talet kämpade Lemkin för att introducera ett internationellt rättsligt skydd för religiösa, sociala och etniska grupper – men utan framgång.

Varifrån kommer begreppet folkmord?

Nazitysklands angrepp mot Polen 1939 fick honom att fly till USA. Han lyckades där få en lärartjänst på Duke University i North Carolina. Han flyttade därefter till Washington DC, där han blev analytiker vid krigsministeriet. Han gav 1944 ut boken Axis Rules in Occupied Europe där han analyserade nazisternas systematiska förintelse av grupper som de ansåg hotade deras ideologiska agenda. Här introducerades för försa gången begreppet ”genocide” (folkmord).

I sin bok myntade Lemkin termen ”folkmord” genom att kombinera det gamla grekiska ordet ”genos” (ras, stam) med det latinska ordet ”cide” (död). “By ‘genocide’ we mean the destruction of a nation or of an ethnic group. This new word, coined by the author to denote an old practice in its modern development, is made from the ancient Greek word genos (race, tribe) and the Latin cide (killing)… Generally speaking, genocide does not necessarily mean the immediate destruction of a nation, except when accomplished by mass killings of all members of a nation. It is intended rather to signify a coordinated plan of different actions aiming at the destruction of essential foundations of the life of national groups, with the aim of annihilating the groups themselves. Genocide is directed against the national group as an entity, and the actions involved are directed against individuals, not in their individual capacity, but as members of the national group.”

Internationellt arv

Lemkin arbetade oupphörligt för att öka medvetenheten om folkmord. Han strävade även till att etablera en internationell lagstiftning för att förebygga och bestraffa dessa grymheter. Han deltog i Nürnbergprocessen, där begreppet folkmord introducerades gällande nazisternas gärningar. Dock var folkmord som begrepp inte ett rättsligt brott vid den denna tidpunkt. Domen i Nürnbergprocessen fokuserade därför inte på de urskillningslösa övergreppen på etniska, religiösa eller sociala grupper. I stället låg fokus på brott som begåtts genom aggressiv krigsföring.

Outtröttligt och trots motstånd förespråkade Lemkin att FN skulle använda begreppet folkmord. Hans arbete var banbrytande och hans lobbyism bar slutligen frukt. Det blev grunden för Förenta nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, som antogs 1948. Under hela sin livstid arbetade Lemkin aktivt för att få fler länder att skriva på denna för mänskligheten så viktiga konvention.

Raphael Lemkins outtröttliga arbete för att definiera, förstå och bekämpa folkmord har haft en djupgående inverkan på det internationella rättssystemet. Hans bidrag lever vidare genom de lagar och konventioner som han inspirerade till och som nu står som en försvarslinje mot de mest fruktansvärda brotten mot mänskligheten. Lemkins arv är en påminnelse om att en enskild individ, genom ihärdighet och engagemang, kan forma världen och dess syn på mänskliga rättigheter.

Läs mer om Raphael Lemkin

Källor:
Nationalencyklopedin, ”Folkmord”.
Holocaust Memorial Day Trust, ”Raphael Lemkin”.
United States Holocaust Memorial Museum, Raphael Lemkin, Axis Rules in Occupied Europe, s. 80.
Förenta nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

• Mänskliga rättigheter är grundläggande rättigheter och friheter som tillkommer alla människor, oavsett deras nationalitet, etnicitet, kön, religion eller annan status.
• De är universella, vilket innebär att de gäller över hela världen och inte kan fråntas eller begränsas godtyckligt.
• FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter antogs år 1948 och fungerar som en grundläggande referens för mänskliga rättigheter.
• Mänskliga rättigheter omfattar en bred rad rättigheter, inklusive rätten till liv, frihet och säkerhet, yttrandefrihet, religionsfrihet, rätten till utbildning, rätten till hälsa och rätten till en rättvis rättegång.
• De är skyddade genom internationella avtal och konventioner, såsom FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
• Regeringar har ansvar för att skydda och främja mänskliga rättigheter inom sina länder och kan hållas ansvariga om de bryter mot dessa rättigheter.
• Mänskliga rättigheter innefattar också principen om icke-diskriminering, vilket innebär att ingen får diskrimineras på grund av exempelvis kön, ras, religion, funktionshinder eller sexuell läggning.
• Mänskliga rättigheter kan och bör främjas på individuell, nationell och internationell nivå genom lagstiftning, politik, utbildning, medvetandehöjning och genomförande av rättsliga och institutionella mekanismer.

I Sverige ansvarar regeringen för att de mänskliga rättigheterna respekteras. De ingår i folkrätten och reglerar förhållandet mellan staten och individen.

1948 års deklaration kan ses som en motpol till avhumaniseringen. Inte nog med att det var första gången mänskliga rättigheter skrevs in i ett internationellt dokument. Sedan dess har det dessutom skett en utveckling av mänskliga rättigheter. Fler dokument har tillkommit och mänskliga rättigheter har skrivits in i nationella lagar. Du kan till exempel titta på vår egen svenska grundlag, Regeringsformen. 

Det är dock bara genom att välja mänskliga rättigheter som utvecklingen kan gå åt rätt håll och vi kan säga aldrig mer.