[aioseo_breadcrumbs]
De vita bussarna
I en tid när Europa kastades in i en förfärlig konflikt som krävde miljontals liv och orsakade lidande för otaliga människor, genomfördes en insats som skulle komma att symbolisera hopp, medmänsklighet och räddning. Denna räddningsaktion blev känd som ”De vita bussarna” och dess insatser för att rädda fångar i koncentrationsläger och andra krigsdrabbade är en oförglömlig del av historien.
Bild: Garnisonsmuseet Skaraborg, CC BY-NC
De vita bussarna
En ifrågasatt räddningsinsats i slutskedet av andra världskriget
Bakgrund
Andra världskriget lämnade efter sig en obeskrivlig mängd mänskligt lidande och död. Under krigets gång internerades och förföljdes hundratusentals människor, särskilt judar, i nazistiska koncentrationsläger och förintelseläger. Dessa människor befann sig i en desperat situation.
De vita bussarna var en humanitär insats som började som ett initiativ av en dansk och en svensk diplomat, Christian Günther och Folke Bernadotte. De insåg det akuta behovet av att rädda förföljda människor från nazisternas skoningslösa gripande och förföljelse. Räddningsaktionens främsta mål var att genomföra transporter för att rädda fångar från koncentrationsläger och föra dem till säkerhet i Sverige och Danmark.
Räddningen
Under 1945 organiserades konvojer av vita bussar som försågs med Röda Korsets emblem och internationella flaggor. Dessa bussar körde in i koncentrationslägren och hämtade överlevande som hade krafter nog för att klara av resan. Många av fångarna var svårt undernärda och sjuka efter år av umbäranden.
De vita bussarna körde sedan dessa människor till Sverige och Danmark, där de fick medicinsk vård, mat och omsorg. Fler än 15 000 människor räddades genom dessa insatser. De vita bussarna blev inte bara en symbol för räddning utan också en manifestation av solidaritet och medmänsklighet i en tid av stor nöd.
Bild: K W Gullers, Nordiska museet, CC BY-NC-ND
Historiska diskussioner
De vita bussarna har historiskt ifrågasatts och diskuterats från olika perspektiv. Kritiker av aktionen anser att den räddade endast ett relativt litet antal fångar, med tanke på det stora antal människor som satt fängslade i nazistiska koncentrationsläger. De anser att operationen fick för mycket uppmärksamhet, medan andra räddningsinsatser inte fick tillräckligt stöd eller uppmärksamhet. Andra kritiker gör gällande att operationen gynnade Sveriges nationella intressen, snarare än att vara en helt altruistisk insats. Det hävdas att operationen användes som en möjlighet för Sverige att visa sig som en humanitär nation och få erkännande i internationella sammanhang.
Det finns också de som har kritiserat att räddningsaktionen främst var riktad till skandinaviska icke-judiska fångar. Detta har tolkats som att svenska myndigheter och frivilliga var mindre benägna att hjälpa judar än andra fångar. Enligt dessa kritiker var den svenska regeringens syfte att gottgöra för sin eftergiftspolitik under kriget. Kritiker hävdar också att räddningsaktionen hade en baksida som man inte vill tala om. För att bereda plats förflyttades 2 000 svårt sjuka och utmärglade franska fångar från lägret Neuengamme, som skulle bli uppsamlingsläger för de skandinaviska fångarna. De franska fångarnas färd slutade i en humanitär katastrof. Det är en problematik som skildrar expeditionen ur ett annat perspektiv och förklaras som en ”blind fläck” i historieskrivningen.
Selektiv räddning
En vanlig kritik är att räddningsaktionen var selektiv i valet av de räddade individerna. De vita bussarna räddade främst skandinaviska fångar och människor med anknytning till de nordiska länderna. Detta kan tolkas som en form av prioritering som väcker frågor om varför andra förföljda grupper inte fick liknande hjälp.
Brist på öppenhet och samarbete
Det har även ifrågasatts om det fanns brist på öppenhet och samarbete mellan Röda Korset och vissa andra organisationer. Några röster hävdar att bättre samordning kunde ha lett till att fler människor räddades.
Efterkrigspolitik
En del historiker har ifrågasatt om de vita bussarna användes som en del av en politisk strategi efter andra världskriget. Enligt dessa teorier kan räddningsaktionen ha motiverats av politiska intressen mer än ren medmänsklighet.
Oklarhet om motiven
Det har varit svårt att fastställa de exakta motiven bakom räddningsaktionen med de vita bussarna. Trots att många var involverade, har det funnits kontroversiella tolkningar om vad som drev initiativtagarna och organisationerna bakom projektet.
Samtidigt är det viktigt att notera att tusentals liv räddades med de vita bussarna. Det utgör ett historiskt exempel på humanitär hjälp under en av de mörkaste perioderna i mänsklighetens historia.
Räddningsaktionen med de vita bussarna är en viktig och inspirerande del av historien som visar på kraften i mänskligheten och möjligheten att skapa positiv förändring även under de svåraste omständigheter. De vita bussarna är en ovanlig händelse i historien.
Källor
Ingrid Lomfors, Blind fläck – Minne och glömska kring svenska Röda korsets hjälpinsats i Nazityskland 1945, Bokförlaget Atlantis, 2005.
Martin Wikberg (red.), Svenska Röda Korsets räddningsaktion till Tyskland under Andra världskriget, Svenska Röda Korset Stockholm, 2000.
